jacobsjakt

Det börjar ju dra ihop sig till rävlocksäsong nu när brunsten är på väg mot sitt slut och rävarna är hungriga. Därför bestämde jag mig för att dra på mig snödräkten och bege mig ut i skogen.

Klockan var ungefär halv sju när jag hittade mitt pass och mörkret började göra sig påmint. Även temperaturen började kännas i kroppen men det stoppade mig inte, dock tänkte jag att jag inte orkar sitta mer än en halvtimma ikväll och i regel kommer ändå rävarna inom de första 30 minuterna, om de väl ska komma.

 

Jag börjar locka samtidigt som mörkret faller allt snabbare, tills det bara är månen kvar som skiner upp hygget jag sitter vid. Plötsligt, precis när jag tänkt ge upp, ser jag en svart skugga svepa över hygget. En räv! Min puls stiger och jag lyfter till bössan för att vara beredd när den är på väg snett mot mig. Dock anar räven oråd när jag rör på mig och vänder om i ett ögonblick. Men så stannar den upp som för att försäkra sig om vad den såg. Då tar jag min chans.

Samtidigt som skottet ekar över hygget hoppar räven rätt upp i luften innan den landar och försvinner som ett sträck över hygget. Helvette också! Ny bom...

Likt räven måste jag ju försäkra mig om vad jag såg, men efter noggrant granskande av skottplats och en bits spårande kan jag försäkra mig om att räven är oskadd.