jacobsjakt

Var ute och jagade med min far i lördags. Även om vädergudarna var mot oss så hade vi gott hopp om att få tag i älg, särskilt ett ekipage med kalv eftersom det var de ända som fanns kvar på licensen.

Efter bara 10 minuter fick Saika upp och det blev ståndskall i upptaget, men av någon anledning så bröt hon efter bara 5 minuter. Fast istället för att söka upp oss så gjorde hon en lov och tog upp ett nytt ekipage som stack iväg ut ur marken. Som tur var vände det tillbaka och gick och ställde sig på rätt sida rågången ca 1 km från oss.

När började röra oss mot ståndskallet passerade vi spåren från det första upptaget och kunde se att det var ko och kalv, därför vågade vi knappt hoppas på att det skulle vara ytterligare en ko och kalv hon stod och skällde nu.

 

När vi tillslut var inne på 300m så delade vi på oss och pappa gick för att passa av en lyslinje samtidigt som jag fortsatte att smyga på det. Efter att ha smugit en bra stund i det skarpa föret så var jag inne på 45 m. Dock var det så tätt i ungskogen att jag bara kunde skymta något som liknade en älg innan det gick lös och bar av snett ner på pappa. Så för att det inte skulle smita mellan oss sprang jag tillbaka för att antingen stöta det på pappa eller att själv få det på mig. Eftersom min far skjutit betydligt fler älgar än mig i höst kunde jag med glädje se att gångståndet vinklade rakt på mig (fortfarande ovetande om vad det var för djur).

När jag såg på GPS.en att de bara var 60 m ifrån mig kunde svagt börja skymta två djur inne i granskogen där jag stod. Försiktigt höjde jag bössan och såg i kikaren att det var ko och kalv. Direkt började hjärtat slå tre gånger så for och jag tänkt att "bara jag får läge så smäller det".

Sakta fortsatte de att gå rakt mot mig med Saika tätt bakom. När äntligen kalven klev fram i en liten lucka så tvekade jag inte, utan tryckte av direkt.