jacobsjakt

 

När det sakta närmade sig slutet på skjutljuset, började jag misströsta lite och funderade på att dra vidare till en anna åker för att se efter om det stod någon där. Just som tanken slog mig klev det ut ett rådjur längst nere på åkern, men till min stora besvikelse var det ett ensamt smaldjur. Dock stannade den bara ute några minuter innan den blev orolig och drog sig in i skogen igen.

Även om det var en stund kvar av skjutljuset tyckte jag det var lika bra att sitta kvar resten av kvällen. Så här i efterhand var det en jäkla tur! Eftersom bara en liten stund efter smaldjuret hoppat in i skogen steg fyra andra rådjur ut.

En get, två kid och sist kom bocken.

Efter att ha konstaterat att det verkligen var en bock, invätades bara mitt lugn och ett läpligt läge innan skottet gick och bröt tystanden i den annars helt lugna kvällen. Till min glädje kunde jag se bocken gå i backen.

 

 

Vi hann inte mer än att lägga oss ner i vår gömslen innan den första flocken Grågäss kom inflygande. Dock var det här första gången för alla i klassen att prova på denna jaktform. Så het som man var, slängde man sig ju upp ur gömslet lite för tidigt och innan man fick ordning på grejerna så var gässen utom skotthåll när man väl lyckades trycka av.

Lite bitter över vårat misslyckande så la vi oss ner igen fast beslutna om att låta gässsen komma närmare innan vi avslöjade oss. Till vår stora glädje kom det två stycken Kanadagäss flygande. Men även om vi i princip lät dem landa innan vi kasstade oss upp, lyckades vi ändå bomma både jag och Pontus.

 

Efter dett misslyckande gick det tungt några timmar innan till slut Dennis lyckade skjuta ner en gås med x-anta skott.

 

Efter jag kommit hem från Burträsk lånade jag Jarro och for ut en sväng. Men tyvärr var det ingen bra fågeldag för varken mig eller honom, eftersom vi gick två timmar utan någon som helst fågelkontakt. Så då struntade vi i att gå mer utan for hem istället.

 

Kände mig lite besviken över dagens misslyckanden, men istället för att deppa åkte jag ner till Starrmora
efter middagen i hopp om att storbocken skulle visa sig. När jag smugit halvägs till mitt tänkta pass uppenbarade sig plötsligt en räv på en av åkrarna, bara 70 meter ifrån mig. Så jag satte mig försiktigt ner och fällde utt mitt benstöd. Tack vare det lång gräset så hade jag nästan bara huvudet att sikta på men eftersom jag hade så fint stöd tyckte jag att jag borde träffa. När jag till slut tryckte av for räven i backen innan han i nästa sekund ställde sig upp och började springa mot skogen, så jag visslade så högt jag kunde och till min stora förvåning stannade den bara några meter ifrån skogen och tittade förbryllat på mig. Så jag nöp till igen och då la sig räven för sista gången.