jacobsjakt

Bestämde mig idag för att ta långhelg och passa på att fara ut och jaga lite.
Sagt och gjort. Så efter att "snällmamma" kommit och hämtat mig i Burträsk bar det av ut i jaktmarken.
Först for jag och kikade om bäver hade varit upp något i veckan, men tyvärr så såg det oroväckande lugnt ut. Då beslöt jag mig istället för att pröva lyckan på Mickel igen.
När jag hade försäkrat mig om vilken vind det var så letade jag åt ett pass, inte långt hemifrån, där jag hade uppsikt över ett hygge med anslutning till en åker.
Efter att ha legat tyst en stund och låtit ”skogen lugna sig” så började jag dra iväg jämrande toner som skulle likna ett skrik från en skadad hare.
När jag hade lockat med jämna mellanrum i ca 15 minuter, kommer det plötsligt en uggla flygande över mig och slår sig ner i en frötall 30 meter ifrån mig. Lite halvnöjd över att något vilt kommit på locket ligger jag tyst och betraktar fågeln i ett par minuter innan den tillslut flyger tillbaka in i skogen. Kort därefter drar jag iväg ännu en lockserie och som ett brev på posten kommer nu ugglan tillbaka, med riktning mot mig! När den bara är några meter ovanför så tänker jag att jag måste visa mig annars kommer den att attackera mig.
Så hastigt häver jag upp mig och viftar med en hand. Häpen över att det var jag och ingen hare som låg där vänder ugglan snabbt om och försvinner ljudlöst in i skogen.
Något upprymd över denna upplevelse så fortsätter jag med mitt lockande samtidigt som snön sakta börjar falla.

När det gått ytterligare 15 minuter och mitt tålamod sakta börjar försvinner i takt med att snöfallet tätnar, så ser jag plötsligt en skugga längst ner i hyggeskanten. Tyst som en mus höjer jag bössan och kan konstatera att det är en räv som kommer smygande.
Med tankarna på min misslyckade räv några dagar tidigare lyckas jag nu hålla huvudet kallt och istället för långskott skickar jag iväg några lock i hopp om att räven skall komma närmare.
Mycket riktigt så stannar räven först upp i hörnet på åkern innan den vinklar och tillslut kommer i riktning rakt mot mig! Med travande steg kommer den snabbt in under 100 meter och fortfarande lika ovetande om min närvaro.
När den kommit ytterligare 30 meter närmare börjar jag fundera på om det är dags att skjuta, så jag osäkrar och börjar sikta in mig och när räven stannar till så trycker jag av.

-Klick.....är det ända som hörs och först fattar jag lika lite som räven som bara står där. Men när jag försiktigt försöker ladda om så tar räven till flykten. Förargad över min kärvande bössa så hinner räven in i skogen innan jag hunnit få in ett nytt skott i loppet och hela chansen är som bortblåst..

Efter att jag lugnat ner mig inser jag att det inte var bössan eller skottet det var fel på, utan att det var jag själv som slarvat när jag laddat magasinet och med mina (lite förstora skott) och lyckats stänga slutstycket utan att få med mig något skott in i loppet.

Dagens lärdom:
Var noga när du laddar, det kan stå dig dyrt.